- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
200

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

»Sascha!... Jag älskar er!... Jag älskar ...»
När hon nu reste sig något, såg han klart hennes
ögon, stora, svarta, forskande, än onaturligt vidgade,
än åter slutande sig tillsammans, hvarigenom hela
hennes ansikte nyckfullt förändrades, understundom ända
till oigenkännlighet. Hans giriga, torra läppar sökte
hennes mun, men hon böjde sig undan, skakade tyst
på hufvudet och hviskade slutligen gång på gång:

»Nej, nej, nej... ! Min vän, min älskade... icke
detta ... !»

»O, du min dyrkade! Hvilken sällhet... ! Jag
älskar dig!» afbröt henne åter Romaschoff, rusig af
kärlek. »Se blott. .. denna natt... denna tystnad ...
och ingen här utom vi allena! O, min lycka... ! Hur
jag älskar dig... !»

Men hon svarade åter: »Nej, nej!» och sjönk ånyo
tillbaka i sin förra ställning på gräset. Hon andades
tungt. Slutligen sade hon med knappt hörbar röst,
och hvarje ord kostade henne tydligen stor möda:

»Romotschka! Att ni skall vara en sådan där svag
och oduglig ... stackare!... Jag vill icke neka, att
jag känner mig dragen till er och att ni är mig kär trots
allt: er otymplighet, er nai^a oerfarenhet om lifvet,
er barnsliga och känslosamma ömhet. Jag säger ej, att
jag älskar er, men ni är ständigt i mina tankar, i mina
drömmar, och er närhet, edra smekningar sätta mina
sinnen, min fantasi i rörelse. Men hvarför är ni jämt
så ömkansvärd ? Kom ihåg, att medlidandet är.. .
föraktets syster! Ser ni . . . olyckan är den, att jag ej
kan se upp till er ... ! O, om ni vore en stark,
målmedveten man!» Hon tog mössan från Romaschoffs
hufvud och förde sakta och smeksamt sina fingrar genom
hans mjuka hår. .. »Om ni blott kunde tillkämpa er ett
berömdt namn... en hög ställning.... !»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free