Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Han tvärstannade framför henne med en min af
den största häpnad.
»Icke besöka ... ? Men säg då hvarför, Sascha ...
hvad har händt ?»
»Kom, kom...! Jag vet icke, men det är någon,
som skrifver anonyma bref till min man. Han har
icke visat mig dem, endast en passant nämnt ett och
annat härom. Man sätter ihop om er och mig de
smutsigaste, af sky värdaste historier. Med ett ord, jag
besvär er ... kom ej mera till oss!»
»Sascha!» jämrade sig Romaschoff, i det han
sträckte ut mot henne sina armar.
»Ack, min vän, min älskade, min dyraste! Hvem
lider mer häraf än jag! Men det är oundvikligt. Och
så . . . hör nu vidare! Jag fruktar, att han själf
kommer att tala med er om detta. Jag ber er, för Guds
skull, förifra er inte... lofva mig nu detta!»
»Det är bra... frukta icke!» svarade henne
Romaschoff i dyster ton.
»Detta är allt! Farväl, min stackars vän! Räck
mig ännu en gång er hand och krama mig hårdt...
riktigt hårdt, så att det gör ondt!... Oj! Nu farväl...
älskade, älskade ...!
Utan att gå närmare elden skildes de.
Schurotschka gick rakt fram uppför sluttningen. Romaschoff tog
en omväg, nedanför, längs åstranden. Kortspelet
fortgick ännu, men man hade märkt deras frånvaro, och när
Romaschoff nalkades elden, hälsade honom, Diz med
giftiga blickar och en så gemen, utpekande hostattack,
att Romaschoff endast med möda kunde låta bli att
slunga honom en eldbrand i ansiktet.
Strax därpå observerade han, att Nikolajeff
lämnade spelet, tog Schurotschka afsides och länge talade
med henne under vreda åtbörder och hätsk uppsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
