Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
»Med dubbel pluton... lucka!» svarade kören.
»Rätt-ning . . . hö-ö-ö-ger!» dundrade jätten.
»Rätt-ning . . . hö-ger!» kom det från dvärgarne.
Schulgovitsch tog sig nu en andhämtare på två, tre
sekunder, hvarpå han lät sin tordönsstämma ännu en
gång ljuda, i det han kommenderade:
»Första halfkompaniet... framåt mar-r-rsch !»
Tungt rullande genom de täta leden ut öfver det
släta fältet kom nu Osadtschijs döfva rytan.de:
»l:a halfkompaniet, rättning höger, framåt . . .
ar-r-rsch!»
Längst fram i täten hörde man trummornas muntra
hvirflar. Sedd bakifrån liknade kolonnen en skog af
bajonetter, som alltemellanåt likformigt vaggade fram
och åter.
»2:a halfkompaniet, midtåt!» Romaschoff igenkände
Artschakovskijs pipiga falsett.
En ny linie af bajonetter intog lutande ställning
och drog bort. Dånet af trummorna försvagades
alltmer och var just på väg att liksom sjunka ned och
absorberas i marken, då plötsligt trumhvirflarnas sista
ljud skingrades af blåsinstrumentens rytmiskt
jublande, oemotståndliga tonvågor. De defilerande
kompaniernas sömniga marschtempo fick på en gång eld och
lif, matta ögon och gråbleka kinder återfingo sin färg,
och trötta muskler spändes ännu en gång för att rädda
regementets ära.
Halfkompanierna satte sig i marsch, det ena efter
det andra, och för hvarje steg återkommo alltmer
soldaternas domnade lifsandar under inflytandet af
regementsmusikens glada toner. l:a bataljonens sista
kompani hade redan hunnit ett godt stycke i väg, och se
— där avancerade sakta öfverstelöjtnant Ljech på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
