Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
din officer, din förman, utan liksom du själf blott en
ensam, olycklig och tillintetgjord människa! Jag
förstår... det är dig t^ingt, svårt att lefva? Så
tala-nu öppet med mig, berätta allt! Kanske du hade för
afsikt att döda dig ?» tillade han i hviskande och
osäker ton.
Ånyo hördes ett gurglande ljud i soldatens strupe,
men ej ett ord kom öfver hans läppar. I samma
ögonblick märkte Romaschoff, att hans olyckskamrat
skakade från hufvud till fot liksom af frossa, och han
öfverfölls nu själf af en obetvinglig fasa. Denna
sömnlösa, i feberaktig upphetsning tillbragta natt, denna
känsla af ensamhet och öfvergifvenhet, månens
oföränderliga, beklämmande, kalla sken, ravinens svarta
djup under hans fötter, den stumme, grymt misshandlade
soldaten vid hans sida — allt detta föreföll honom
som en vanvettig, outhärdlig dröm, en af dessa drömmar
som pläga förebåda dödens annalkande. Men strax
därpå greps han ånyo af samma oändliga medlidande med
det olyckliga offret bredvid sig, och det stod på en gång
klart för honom, hur ringa och meningslös hans egen
sorg var i jämförelse med Chljäbnikoffs grymma öde.
Med innerlig ömhet lade han sin arm om soldatens hals,
drog honom med kraft intill sig och yttrade med den
egna öfvertygelsen värme:
»Chljäbnikoff ... du finner lifvet outhärdligt, men
tro mig, min vän, äfven jag är en djupt olycklig man.
Hela den värld, hvari jag lefver, är mig en gåta,
Alltsammans är så vildt, så meningslöst, så grymt. Men
man måste vara tålig, man måste lära sig att lida . . .
detta är, märk väl, lifvets skoningslösa lag!»
Chljäbnikoffs djupt böjda hufvud föll plötsligt ned
i Romanschoffs knä, som han omfattade med båda
armarna. Hela hans varelse skakade af undertryckt gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
