Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om vi inte återse varandra, så vet min stackars hustru,
att jag varmt älskat dig. Följ noga de förhållningsorder,
som finnas skrivna i ett vid foten av lärkträdet i den här
parkdungen nedgrävt brev», sade han efter ett uppehåll;
i det han visade henne på ett träd, »det ligger inlagt i ett
bleckrör. Men rör det inte förrän efter min död. Kort
sagt, vad som än må hända mig, tro, att trots människornas
orättvisa, min arm tjänat Guds rättvisa.»
Marthe, som bleknat allt mera, blev vit som ett lakan,
med ögon, som vidgats av skräck, stirrade hon på sin man;
hon ville tala, men kunde icke få fram ett ord ur sin
torra strupe. Michu försvann som en skugga; vid sin
sängfot hade han bundit Couraut, vilken började tjuta,
såsom förtvivlade hundar tjuta.
Michus vrede mot herr Marion hade haft allvarsamma
orsaker, men hade nu träffat en i hans ögon mycket
brottsligare man, Malin, vars hemligheter avslöjats för
förvaltarens ögon, vilken mer än någon annan var i den
ställningen, att han kunde bedöma statsrådets beteende. Michus
svärfar hade, politiskt talat, haft konventsrepresentantens
för Aube förtroende genom Grévins förmedling.
Det torde icke vara alldeles ur vägen att berätta de
omständigheter, som förde familjerna de Simeuse och de
Cinq-Cygne i beröring med Malin och som inverkade på fröken
de Cinq-Cygnes, de Simeuses tvillingars och ännu mera på
Marthes och Michus öden. I Troyes låg hôtel de Cinq-Cygne
mitt emot hôtel de Simeuse. Då folkhopen lössläppts av lika
skickliga som sluga händer, plundrat hôtel de Simeuse,
upptäckt markisen och markisinnan, vilka anklagades för
brevväxling med fienden, och överlämnat dem åt nationalgardet,
som förde dem i fängelse, ropade hopen konsekvent:
»Till Cinq-Cygne!» Den kunde icke fatta, att familjen
de Cinq-Cygne var oskyldig i familjen de Simeuses brott.
En stund innan stormen bröt ut, hade den värdige och modige
markis de Simeuse, för att rädda sina båda aderton år
gamla söner, som kunde blottställas av sitt mod, anförtrott
dem åt deras tant, grevinnan de Cinq-Cygne. Två huset
Simeuse tillgivna tjänare höllo de unga männen instängda.
Gubben, som icke ville se sitt namn sluta, hade befallt att
i händelse av en olycka dölja allt för hans söner. Laurence,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
