Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för er i två ord. Jag är, herrarna de Simeuse ovetande,
förvaltare av deras förmögenhet. I detta hänseende har
jag av deras avlidne fader och av deras älskade moder,
min beskyddarinna, erhållit förhållningsorder. Jag har också
spelat ursinnig jakobin för att tjäna mina unga herrar, men
olyckligtvis började jag mitt spel för sent och kunde inte
rädda deras föräldrar.» Här förändrades Michus röst av
undertryckt rörelse. »Efter de ungas flykt sänder jag
dem de summor, som de behöva för att leva ett
anständigt liv.»
»Genom huset Breintmayer i Strassburg?» sade
Laurence.
»Ja, min fröken, korrespondenterna till herr Girel i
Troyes, en rojalist, som för att rädda sin förmögenhet
liksom jag har spelat jakobin. Det papper, er arrendator en
afton tog på väg från Troyes, angick denna affär, som
kunnat blottställa oss; mitt liv tillhör icke mig, utan dem,
förstår ni? Jag har inte kunnat sätta mig i besittning av
Gondreville. I min ställning skulle man halshugga mig,
då man frågade mig, varifrån jag fått så mycket guld.
Jag föredrog för den skull att litet senare återköpa slottet,
men den där skurken Marion var en annan skurks, Malins,
kreatur. Gondreville skall i alla fall återkomma till sina
rättmätiga ägare. Det blir min sak. För fyra timmar se’n
hade jag Malin framför min bössmynning! Å! han var såld!
För tusan? Väl död, skulle Gondreville återlämnas eller
försäljas, och ni kunde då köpa godset. Om jag dött, skulle
min hustru ha lämnat er ett brev, som givit er medel därtill.
Men den där stråtrövaren sade till sin kamrat Grévin, en
lika stor kanalje, att herrarna de Simeuse konspirerade mot
förste konsuln, att de voro i landet och att det var bäst
utlämna dem, så kunde man vara lugn för Gondreville.
Som jag dessutom såg, att två mästerspioner kommit,
tog jag laddningen ur min karbin och skyndade hit i den
tron, att ni måste veta var och huru de unga männen kunna
varnas. Det är allt.»
»Ni är värd att vara adelsman», sade Laurence och
räckte Michu handen, som denne ville knäfalla för att kyssa.
Laurence märkte hans avsikt, förekom den och sade: »Stå
upprätt, Michu!» med ett tonfall och en blick, som i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
