Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, förlåt. Se’n i går afton har jag inte varit ur fläcken
och har ändå ingenting vunnit: ju mer han låter mig dricka,
desto högre uppdriver han sin egendom.»
»I köp höjer den priset, som kröker armen», sade
Corentin.
Ett dussin tombuteljer, som stodo på bordsändan,
bekräftade gummans utsago. I detta ögonblick gjorde
gendarmen ett tecken åt Corentin och viskade på tröskeln till
honom: »Det finnes ingen häst i stallet.»
»Ni har skickat er gosse till staden på er häst», sade
Corentin, i det han åter kom in, »han måste snart vara här
igen.»
»Nej, min herre», sade Marthe, »han har gått.»
»Jaså, var har ni då gjort av er häst?»
»Jag har lånat ut den», svarade Michu torrt.
»Kom hit, min gunstig herre», inföll Corentin och talade
till förvaltaren, »jag har ett par ord att viska er i örat.»
Corentin och Michu gingo ut.
»Karbinen, som ni laddade i går klockan fyra, skulle
tjäna er till att döda statsrådet; notarien Grévin såg er,
men man kan inte knipa er för den saken; god vilja
saknades visserligen icke och vittnen funnos icke många. Ni
har på något sätt sövt Violette och ni, er hustru och er
son ha tillbragt natten utomhus för att underrätta fröken
de Cinq-Cygne om vår ankomst och rädda hennes kusiner,
som ni fört hit, jag vet ännu inte vart. Er son eller er
hustru ha på ett mycket listigt sätt vållat korpralens fall
från hästen. Kort sagt, ni har besegrat oss. Ni är en
slug gynnare. Men allt är inte sagt ännu, vi ska nog
få sista ordet. Vill ni underhandla? Era herrar skola vinna
på det!»
»Kom hit, här kunna vi prata utan att någon hör oss»,
sade Michu och förde spionen till dammen i parken.
Då Corentin varseblev vattendammen, såg han skarpt på
Michu, som tydligen räknade på sin styrka för att kasta
honom i sju fots gyttja, över vilken stod ett tre fots
vattenlager. Michu svarade med en icke mindre skarp blick.
Det var absolut som om en slapp och kall boa utmanat en
av Brasiliens röda och gula jaguarer.
»Jag är inte törstig», svarade sprätten, som stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
