Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hederskänsla, som förslår för en adelsmans liv. Brun,
liten, mager och torr såg Adrien d’Hauteserre likväl mycket
stark ut, medan hans bror med sin resliga växt var blek
och ljus och tycktes sjuklig. Adrien hade ett nervöst
temperament och en stark själ; Robert tyckte, fastän
lymfatisk, mycket om att visa sin rent kroppsliga styrka.
Familjerna visa ofta dessa besynnerliga förhållanden, vilkas
orsaker nog torde erbjuda mycket av intresse; men här är
det endast fråga om att förklara, varför Adrien icke
behövde frukta en rival i sin broder. Robert hyste för
Laurence en släktings tillgivenhet och en ädlings aktning
för en ung flicka av sitt eget stånd. Trots sina känslor
hörde däremot den äldste av bröderna d’Hauteserre till
det slags män, vilka betrakta kvinnan såsom beroende av
mannen och inskränka hennes rätt till moderskap till det
rent fysiska, men lika fullt av henne fordra stor
fullkomlighet utan att hålla henne räkning därför. Enligt dessa
mäns åsikt vore kvinnans deltagande i samhällets
angelägenheter, i politiken, i familjens förhållanden detsamma
som en samhällsomstörtning. Numera ha vi kommit för
långt ifrån denna gamla åsikt hos primitiva folk, att nästan
alla kvinnor, till och med de, som icke vilja veta av den
ödesdigra frihet, som erbjudes dem av de nya sekterna,
skulle kunna känna sig förolämpade; Robert d’Hauteserre
hade emellertid den olyckan att tänka på detta sätt. Robert
var en man från medeltiden, hans broder en man från
nutiden. I stället för att dessa olikheter skulle hindrat
deras tillgivenhet för varandra, hade de tvärtom närmare
förenat de båda bröderna. Redan första aftonen
uppfattades och bedömdes dessa skiftningar av kyrkoherden,
fröken Goujet och fru d’Hauteserre, vilka, medan de
spelade sitt parti boston, redan motsågo framtida
svårigheter.
Laurence, som vid tjugutre års ålder efter betraktelser
i ensamheten och ångesten över ett stort misslyckat företag
åter blev kvinna, kände ett ofantligt behov av ömhet;
hon utvecklade sin själs skönhet och blev tjusande. Hon
förhöjde sin ömhets behag med oskulden hos ett femton
års barn. Under de senaste tretton åren hade Laurence
varit kvinna endast genom sina lidanden; nu ville hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
