Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vilade på brottslingarna. Giguet och fredsdomaren
begåvo sig så hastigt till Cinq-Cygne, att de mötte
slottsfolket, som återkom från Troyes. Dessa hejdades och
fördes till mairen, där de förhördes var och en för sig.
Utan aning om vikten av vad de svarade sade de, att de
dagen förut erhållit tillåtelse att hela dagen stanna i Troyes.
På en fråga av fredsdomaren svarade de likaledes, att
fröken erbjudit dem detta nöje, på vilket de icke tänkt.
Dessa förklaringar syntes fredsdomaren så betydelsefulla,
att han sände egyptiern till Gondreville för att be herr
Lescheneau själv skrida till häktningen av adelsmännen på
Cinq-Cygne och att samtidigt företaga denna åtgärd, medan
fredsdomaren begav sig till Michus gård för att därstädes
överraska Michu, som antogs vara förbrytarnas anförare.
Dessa nya element syntes så avgörande, att Lescheneau
genast begav sig till Cinq-Cygne, i det han ålade Grévin
att noga akta hästarnas spår i parken. Juryns ordförande
visste, vilket nöje hans åtgärd mot gammal adel, folkets
fiender, som nu blivit kejsarens fiender, skulle bereda.
Med dylika tänkesätt tager en magistratsperson lätt enkla
förmodanden för tydliga bevis. Då Lescheneau, som
otvivelaktigt skulle blivit en stor domare, om han icke
hängivit sig åt den passion, som vållade hans onåd,
enär kejsaren blivit kinkig, i senatorns egen vagn
åkte från Gondreville till Cinq-Cygne, tyckte han
emellertid, att de unga männens och Michus
djärvhet var bra dåraktig och ingalunda i överensstämmelse
med fröken de Cinq-Cygnes karaktär. Han trodde för sin
del på helt andra avsikter än att avtvinga senatorn
avståendet av Gondreville. I allting, till och med i
domarekallet, finnes något, som man kan kalla yrkessamvete.
Lescheneaus tvivel härflöto av den samvetsgrannhet, med
vilken varje person uppfyller de plikter, som behaga
honom, konstnärerna i konsten, domaren i rättskipningen.
Måhända erbjuda för den skull också domarna större
säkerhet för de anklagade än jurymännen. Domaren rättar
sig endast efter förnuftets lagar, medan juryn låter
hänföra sig av känslans vågor. Juryns ordförande gjorde sig
själv flera frågor och föresatte sig att söka ett
tillfredsställande svar på dem vid själva häktningen av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
