Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne och hennes kusiner. Man intager icke helt allena
ett fängelse med storm, man befriar icke fångar mitt i
en fientlig befolkning och inför ögonen på en genom de
anklagades påstådda djärvhet varskodd polis. Då den unge
försvararen för den skull, förskräckt över den förlamning,
som sänkte sig över den ädla och storsinta flickan, och
som hennes fysionomi gjorde ännu djupare, sökte uppliva
hennes mod, svarade hon: »Jag tiger, lider och väntar.»
Tonfallet, åtbörden, blicken gjorde detta svar till en av
dessa sublima saker, för vilka det endast saknas en större
skådeplats för att de skola bli ryktbara. Några ögonblick
därefter sade herr d’Hauteserre till markis de
Chargeboeuf: — »Vad har jag inte gjort mig för besvär för
mina båda olyckliga barn! Jag har åt dem redan sparat
nära åttahundratusen livres i ränta i statspapper. Om
de velat ta tjänst, skulle de ha fått högre grader och nu
kunnat gifta sig fördelaktigt. Nu ha alla mina planer gått
om intet.»
»Hur kan ni», sade hans hustru, »tänka på
deras intressen, då det är fråga om deras heder och
deras liv!»
»Herr d’Hauteserre tänker på allt», sade markisen.
Medan Cinq-Cygnes invånare avvaktade
förhandlingarnas början vid brottmålsdomstolen och anhöllo om
tillåtelse att få besöka fångarna, utan att kunna erhålla
denna tillåtelse, inträffade på slottet i största hemlighet en
ytterst viktig händelse. Marthe hade återkommit till
Cinq-Cygne strax efter sitt vittnesmål inför anklagelsejuryn,
ett vittnesmål som för övrigt var så intetsägande, att
allmänna anklagaren icke anmälde henne vid
brottmålsdomstolen. Som alla till ytterlighet känsliga personer satt
hon i salongen, där hon höll fröken Goujet sällskap, i ett
tillstånd av förintelse, som väckte medömkan. För henne
liksom för övrigt för kyrkoherden och alla dem, som icke
visste hur de anklagade tillbragt sin dag, syntes deras
oskuld tvivelaktig. Stundtals trodde Marthe, att Michu,
hennes husbönder och Laurence tagit någon hämnd på
senatorn. Den olyckliga kvinnan kände tillräckligt väl
Michus hängivenhet för att inse, att han av de anklagade
svävade i största faran, dels på grund av sitt förflutna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
