Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omdöme från äldre oordningar: »Skylten har förändrats, men
vinet är detsamma.» Allmänna åklagaren, som för övrigt
blev en av kejsardömets mest utmärkta
generalprokuratorer, tillskrev förbrytelsen den bestämda avsikten hos
de återkomna emigranterna att protestera mot
besittningstagandet av deras egendom. Han kom åhörarna att darra
för senatorns öde. Därpå hopade han bevisen, de halva
bevisen och sannolikheterna med en skicklighet, som utsikten
att skörda belöningen för hans nit ytterligare sporrade,
och satte sig slutligen lugnt, avvaktande
försvarsadvokaternas eld.
Herr de Grandville försvarade aldrig någon annan
brottmålssak än denna, men den förskaffade honom rykte.
För det första fann han för sitt försvar denna medryckande
vältalighet, som vi i dag beundra hos Berryer. Därnäst var
han fullt och fast övertygad om de anklagades oskuld,
vilket är en viktig ordets hjälp. De viktigaste punkterna
i hans försvar, vilket i sin helhet meddelades i tidens
tidningar, voro av följande innehåll: först skildrade han
Michus liv i dess rätta dager. Det blev en vacker skildring,
i vilken de största känslor återklingade och som väckte
många sympatier. Då Michu hörde sin återupprättelse av
denna vältaliga röst, kom ett ögonblick, då tårarna från
hans gula ögon runno utför hans avskräckande ansikte.
Han visade sig då sådan han verkligen var, okonstlad och
listig som ett barn, men en man, vars liv haft blott en
tanke. Han blev plötsligt förklarad, i synnerhet av sina
tårar, vilka gjorde en stor verkan på juryn. Den skicklige
försvararen begagnade sig av detta intresse för att ingå på
en granskning av anklagelsepunkterna.
»Var finnes föremålet för brottet? Var är senatorn?»
frågade han. »Ni anklagar oss för att ha inmurat honom!
Men då äro ju vi de enda, som veta var han är och,
eftersom ni hållit oss i fängelse i tjugutre dygn, måste
han ha dött av svält. Vi äro då mördare, men ni har inte
anklagat oss för mord! Lever han däremot, måste vi ha
medbrottslingar; om vi ha medbrottslingar, om senatorn
lever, skulle vi inte i så fall låta honom framträda?
Sedan de planer, ni antager oss hysa, omintetgjorts, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
