Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi vänta», svarade hon, »på en gendarm, som gått
för att uppsöka herr Duroc, i vilken vi skola finna en
beskyddare för att kunna få tala vid kejsaren.»
»Tala med kejsaren...», sade den förste officeren.
»Vad tänker ni på? Aftonen före en avgörande drabbning.»
»Ja, ni har rätt», sade hon, »jag bör inte tala vid honom
förrän i övermorgon, segern skall göra honom mild.»
De båda officerarna redo fram en tjugu steg, där de
stannade på sina orörliga hästar. Kaleschen omgavs i ett
nu av en skara generaler, marskalkar, officerare, alla i
lysande uniformer; de respekterade vagnen därför att den
befann sig just där.
»Ack, min Gud!» sade markisen till fröken de
Cinq-Cygne, »jag fruktar, att vi inte skola få tala vid kejsaren.»
»Kejsaren?» sade en generalöverste, »men han är
ju där!»
Laurence varseblev då några steg framför vagnen och
ensam den, som utropat: »Hur kommer det sig, att denna
kvinna är här?» Den ene av de båda officerarna, kort sagt,
kejsaren, klädd i sin ryktbara grå överrock, som dolde
hans gröna uniform, satt på en vit, rikt munderad häst.
Med en kikare granskade han den preussiska armén på
andra sidan om Saale. Laurence förstod nu, varför
kaleschen hejdats och varför kejsarens eskort respekterade
den. Hon greps av en krampaktig rörelse, timmen hade
sålunda kommit. Hon hörde nu det dova bullret av flera
människomassor och deras vapen, då de i språngmarsch
formerade sig på höjdslätten. Batterierna tycktes ha ett
språk, ammunitionsvagnarna skramlade och hjulen knakade.
»Marskalk Lannes skall taga ställning med hela sin
kår främst, marskalk Lefebvre och gardet skola besätta
denna höjd», sade den andre officeren, som var
generalstabschefen Berthier.
»Jag skall tillbringa natten här på högslätten», sade
kejsaren.
Kejsaren steg av hästen. Vid hans första rörelse
skyndade Rustan, hans berömde mamluck, fram för att hålla
i hästen. Laurence var stum av förvåning, hon kunde
icke tänka sig en sådan enkelhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
