Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåtans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därmed sin förklaring. Efter detta inköp tillbringade också
markisinnan, som bodde på sitt gods och därstädes
sparade åt sina barn, så mycket hellre sina vintrar i
Paris som hennes dotter Berthe och hennes son Paul
uppnått en ålder, då deras uppfostran krävde de medel, Paris
erbjöd. Fru de Cinq-Cygne var mycket litet ute i världen.
Hennes make kunde icke vara okunnig om den sorg och
saknad, som bodde i denna kvinnas hjärta, men visade
henne den mest hänsynsfulla finkänslighet och dog, sedan
han älskat endast henne i världen. Detta ädla hjärta, som
under någon tid blivit misskänt, men som Cinq-Cygnes
ädla dotter under de sista åren ägnade lika mycken
genkärlek som hon mottog, denne ädle make blev slutligen
fullkomligt lycklig. Laurence levde i synnerhet för sin
familj. Ingen kvinna i Paris var mera omtyckt av sina
vänner eller mera aktad. Det var en heder att få komma
till henne. Mild, överseende, begåvad, men framför allt
okonstlad, behagade hon de utvalda själarna och drog dem
till sig, trots den sorg, som avspeglade sig i hela hennes
väsen. Envar tycktes emellertid beskydda denna
själsstarka kvinna, och denna känsla av hemligt beskydd
förklarade ytterligare det tilldragande i hennes vänskap.
Hennes liv, som under hennes ungdom varit så fullt av
sorger, blev mot sin afton vackert och molnfritt. Man visste
vad hon lidit, ingen frågade någonsin vem det av Robert
Lefebvre målade porträttet föreställde, som var den
förnämsta och dystra prydnaden i hennes salong. I Laurences
ansikte mognade frukter, som vuxit långsamt. Numera
pryddes denna hårt prövade panna av ett slags stolt
religiositet. Då markisinnan började öppna sitt hem för stora
världen, uppgick hennes förmögenhet, som ökats genom
skadeersättningslagen, till tvåhundratusen livres i ränta,
utan att räkna hennes mans avlöningar. Laurence hade
ärvt de elvahundratusen francs, som bröderna de Simeuse
lämnade efter sig. Sedan dess gav hon ut etthundratusen
francs om året och lade återstoden å sido för att skaffa
Berthe en hemgift.
Berthe var sin moders levande avbild, men utan hennes
krigiska djärvhet; det är modern, fin, begåvad — »mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
