Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAIMA.
Ja, hvarför inte?
DIREKTÖR BRUHN. .
Ni, med er friska skönhet, era vårljusa
förhoppningar, ert rika, soliga framtidsperspektiv. Och jag.
SAIMA.
Ung och rik — hvad begär ni mer?
DIREKTÖR BRUHN (sakta).
Men bunden.
SAIMA.
Så hårdt, att ni får resa till Paris ett par gånger om
året för att skaka på fjättrarne. Beklagansvärde!
DIREKTÖR BRUHN.
Ni tror det inte? Och ändå borde ni förstå mig.
Jag är som en fången konung — kan ni tänka er det?
Han har sin hofstat — ett vackert palats, lyx och
öfverflöd. Hvad begär han mer! I vinterträdgården grönskar
det året om: drifhusblommor i krukor och träd i baljor,
konstuppvärmda rabatter och springvatten i vackra
fasoner — och tiden rinner, enformigt som sanden i ett
timglas. Alt går af sig själf. Han behöfver bara njuta,
ingenting annat. — Menar ni det?
Men om han så af en slump kom upp på slottets
öfversta tinne — ensam — och stannade där och såg.
(Drömmande, med en gest som utåt öfver ett stort
landskap.) Utsikten är vid — där nere ligger hans land:
skogar, sjöar och bärg; blå, violetta, tunnande sig mot
luften långt borta vid horizonten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
