- Project Runeberg -  Några bref från England 1852-1853 /
6

(1854) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträckt utsigt, öppna fält och sköna promenader, dit man
far och går, såsom från Stockholm till Djurgården, att
Öfyer-somra, eller blott för dagar och timmar att hemta frisk och ren
luft samt låta barn och fruntimmer rida på åsnor, som der,
å den namnkunniga heden, stå sadlade i mängd och timvis
hyras ut. Från denna böjd har jag redan sökt att få en
öfverblick af London; men äfven i de klaraste dagar, när
den här så vanliga dimman uteblifvit, ligger dock ett moln
af stenkolsrök från oräkneliga skorstenar Öfver staden. Man
ser väl den närmaste delen, och den är ganska stor; men
dock liten mot hvad man icke ser. Upsala, betraktad från
dess slottsbacke, har med sina röda tak och gröna trän
blifvit liknad vid ett fat kokta kräftor, prydt med
dillkransar. Den norra delen af London skulle, i samma stil,
kunna liknas vid ett bord höljdt af ostron, lagda i persilja.

Men låtom oss återvända till Dr. Wilkinson. Innan mitt
hufvudämne börjas, måste du läsa några ord om hans
angenäma hus. Dock är nödigt nämna, att flera läkare med
detta namn, finnas här. Jag träffade en sådan med familj
på ångbåten John Bull, som förde mig hit från Hamburg*).

*) En vänlig och behaglig fru, som vinkat mig till sin
’ sida vid frukostbordet och frågade om jag hade bekanta i
London, fick veta att jag hade några, som jag sett, och
andra, som jag icke sett. Vid min fråga: om hon kände
Dr. Wilkinson, såg hon på mig med stora, förvånade Ögon,
sägande: »Han är mm man/» Dock visste jag säkert, af
ett nyss erhållet brcf, att denne ej kunde vara densamme.
De fullväxta barnen, som blefvo mig presenterade, vittnade
äfven derom, och snart inträdde Doctorn sjelf. Imellertid
gaf detta lilla qui pro quo anledning till munterhet och
närmare bekantskap med förbindande bjudning till deras hus,
hvars plats doctorn utmärkte på min karta Giver London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafbref/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free