Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, ty hon har så inånga. Hon säger att jag kan gå till
andra rum utan henne, om det roar mig. Skall jag gå?
”Ja, var så god. Åh — jag ser. Hör bo tio änglar
med deras hustrur bos henne. De bafva två rum
hvar-dera, alla lika möblerade. Förmaken äro i blått och guld.
Sängkammarne i hvitt och silfver. Ganska vackert, men ej
så präktigt som Swedenborgs. De äro alla lika klädda: i
blått och guld, och äro Swedenborgs uppvaktning; så ban
har fullt af folk, som passa upp honom. Så skönt det
måtte vara att betjenas af änglar.
— Är der något badrum?
”Han går just nu att visa mig det. Hvad? — sådan
besynnerlig trappa — vi gå rundt och rundt såsom uppför
en korkskruf. Hvilken stor badanstalt. Den är vid nog
att rymma tjugo personer, och vattnet är klart, som kristall.”
— Hvad är detta bad likt?
”Det är likt en stor basäng. Det är af hvit marmor
och hvarje sak är till nytta. Vi gå nu tillbaka till
samtalsrummet.”
Hastigt utropade hon: ”Åb, den är mjuk!”
— Hvad?
”Swedenborgs diamantråb. Han har satt sig ned .pä
purpursoffan.”
Efter några minuters förlopp anmodade vi henne att
fråga om Swedenborg ville gifva oss ett tecken, som
bevisade att det verkligen var han sjelf. ”Men”, sade hon:
”skulle han icke anse detta näsvist af mig?”
— Icke om han får veta att vi göra denna fråga,
mindre för vår egen, än för andras skull.
Genast derpå gaf bon till ett anskri, satte händerna
häftigt för ögonen, böjde konvulsiviskt ihop kroppen och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
