Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de orden: ”har jag då ändlligen fannit dig!”
drog honom några steg ^tillbaka. De andra vånde sig
om, brummande och skojande; men den som hade
mött, bad så innerligt: ”följ mig, na — nu! — jag
har så långe sökt, och än längre längtat efter dig!”
att de rörelser, som, vid hans igenkännande, redan
blifvit väckta, segrade öfver all den falska blygsel,
hvarmed ynglingen ett ögonblick besinnade sig, vid
föreställningen om det nämnda sällskapets missnöje
eller gäckeri. De båda som funnit hvarandra, slölo
sig tätt tillsamman, och fortgingo på den ensamt
kommandes väg, hvilken i både bokstafl ig och andel ig
mening kunde kallas en omvändelse för unge T.
3.
Vännerna.
Den som T. hade mött var hans barndoms- och
ltjerlevän, son till Prosten i den församling, der han
haft sitt modershem, och några år äldre än han.
Som , T. var ensam gosse och tidigt förlorat sin
far, hade hans mor ofta med sin kyrkoherde rådfört
sig om den käre sonens undervisning, och då hon
icke liade styrka att släppa honom ifrån sig till nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
