Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Prostens målning af Hildas lycka framkallat. Hon*
hade åfven derunder lyftat sin blick mot den tysta
fadrens bleknade ansigte och känt hans darrande
hand omfatta sin. En tanka på, att hon borde er-*
sätta hvad de kära föräldrarna uti Hilda hade
förlorat, genomfor hennes själ som en röst från ofvan»
Hon kände, att, om nu systern var salig och fri från
allt hvad verlden, åfven för den lyckligaste, kan
haf-va tungt, samt hunnen till målet för åfven den
längsta lefnad i tiden, så borde hon icke hafva hjerta att
derifrån, om det vore möjligt, återkalla henne. Och
innebar icke den häftiga sorgen en sådan lust, eller
ett knot öfver hvad som händt!
Hon bad nu Prosten tala rätt mycket om Hildas
-sållhet, h var u t i han ock var temmeligen outtröttlig—»
och snart band Amalia med egen hand den
myrten-krona som skulle pryda systerns qvarlemnade,
marmorlika tidsgestalt.
Detta var dock en ansträngning som hårdt
skakade den unga flickans svaga helsa, och hon
kämpade derföre med möda mot en utbrytande sjukdom,
till begrafningsdagen; men denne lade henne
sluteli-gen ned. Så stark hon trott sig kunna vara genom
öfvertygelsen om Hildas vinst vid hennes förlust, och
så ljuft hon fann det, att kunna tänka sig denna vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
