Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordningen efter de föregående otrefliga tillredelserna,
medförde sina egna behag, och barnen, då de ilade i
föräldrarnas famn att säga : ”god morgon,” tilläde med
jubel: ”i dag är det julafton!” Äfven tjenstehjonen logo
med fröjd, då de till dem upprepade denna, af alla kända
sanning, ty hvar .och en visste, att ingen, icke ens den
ringaste och sämste, skulle sakna bevis på att detta var
en gSfvors dag till minne af den största gåfva, söm
någonsin åt jorden beskärdes. — En kärlekens och
fridens vind tycktes, varmare än eljest, genomflågta
men-niskornas sinnen* Hemlighetsfulla miner och leenden
vexlades, då man ån skyndade hastigt förbi och log
emot hvarandra i flygten; än stannade att hviskande
och förtroligt rådgöra.
Det år, hvarunder vår berättelse tagit sin
början erhöll Lagman T:s hus en julgäst, som af alla
dess ledamöter högt värderades, och anländt dagen
före julaftonen, nemligen Ofverstinnan F., Lagmannens
syster. Hon hade, vid hemresan från Hildas
begraf-ning, medtagit sin lilla sjuåriga brorsdotter, för att
draga henne undan det sorgemoln, som då stannat
öfver föråldralmset. Sedan hade flickans hemförande
mött åtskilliga hinder och slutligen blifvit uppskjutet
tills nu, då fastern lofvat att, som ersättning för den
tid hon fått hafva henne hos sig, sjelf stanna qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
