Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle de samlas två gånger i hvarje vecka vexelvis
uti ett af de båda husen, och Öfverstinnan, såsom
deras gemensamma gäst, förbehöll sig derunder den
största tarfiighet, såsom nödvändig för hennes helsa,
utom det, att hennes öfvertygelse motsade all fåfänga i
den förgängligaste af alla njutningar, den man
sväljer, då så många finnas som knappt hafva hvad till
lifvets näring behöfves, oeh bättre är, att spara något
åt sådana. ”Nå väl,” sade Prosten, ”låt dem, som
icke veta något bättre, förpläga sin kropp oeh sedan
digna under dess börda. Vi hafva andra njutningar i
ömsesidig kärlek, gemensam trefnad och alla de
skatter, som våra tankar och minnen samla på
erfarenhetens och det menskliga vetandets många områden.
Vi kunna med dessa frossa utan att öfverlastas och
dela med, oss utan att sjelfva sakna det vi bortgifva.
Hjertats och hufvudets, viljans och förståndets gåfvor
hafva det med sig, att ju mera man deraf utdelar, ju
rikare blir man, ty det som är qvar, har fått
tillökning af det som utgått, hvilket lemnat fullhet, i
stället för tomhet, efter sig. Deraf få vi ock ett begrepp
om skilnaden mellan andans och naturens gåfvor.”
Man samlades vanligen till middag endera hos
Lagmannens eller Prostens. Efter måltiden framtogo *
fruntimren sina arbeten och herrarna språkade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
