Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock, heldre mi jag tacksamt mirtnas denna tid, oefs
föra frakter deifcf med mig hvart jag går, ån klaga
öfver dea» slut. Jag bekänner, att jag under
densamma mera än någonsin förut lärt mig att lägga större
vigt och mindre bekymmer vid lifvets vexlingar; vigt,
genom att alltid tänka mig det i ett närmare
sammanhang med det högre, tillkommande; men att
bortjaga bekymren i anseende till det förgängliga, och till
sådant, hvarom man genom mycken erfarenhet kan
hoppas oeh tro att, såsom Prosten säger, allt svårt,
hvaruti ingen ond menniskovilja har del, styres af
den eviga kärleken till godo.”
”Mina goda syskon,” tilläde Öfverslinnan,” en
sådan tanke har ñera gånger föresväfvat mig, men den
har drifvits tillbaka af föreställningen om svårigheter.
Nu måste jag dock fram med den, ifall något hopp
skulle kunna minska afskedets tyngd. Skalle Ni völ
hafva lust och mod att tillbringa nästa Julhelg hos
mig — att resa den långa vägen, och utmätta eder för
den strängare köld, miba berg och skogar hafva att
bjuda på? jag skulle deremot kanna lofva eder
slädföre, som vi den tiden sällan sakna. Ni ha aldrig
varit hos mig om vintern — och nu hafva Ni intet
sä smått småfolk, att ieke den minsta kan vara medP9
”Hvad säger min gnroma härom?” frågade T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
