Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa veta vi vål, att flera bra karlar gått ut ur
fattigdomens skola, än ur ofverflödets faror; de skola icke
förlora på att nödgas undervisa andra* — Mest skall
det smarta mig att se huru jag bedragit en hustru, som
uti mig trott sig få en förmögen och ordentlig man,
med hvilken hon kunde påräkna en bekymmerslös
ålderdom, och tillräckliga medel för hvad hon
önskade att låta sina barn lära. Nu blifva ntsigterna
helt andra, och der till är min svaghet en
hufvud-saklig skuld11.
Det var ovanligt att i hemmet höra T. tala så
många ord på en gång; men det syntes ock i denna
stund som ett behof och en välgerning för honom, att
så få utgjuta sig för sin trogna följeslagerska
genom lifvet. Och hon, när hon nu hörde, huru hans
bekymmer innerligt omfattade henne, fick derafpåen
gång en desto kraftigare maning, att vid denna händelse
visa huru hon var en sådan make värdig.
”Da måtte icke kunna tro,” sade hon lifligt, ”att
det är våra yttre omständigheter, som gjort min
egentliga lycka, och att den deraf skulle vara beroende.
O nej! vissheten att ega en sådan mans oinskränkta
kärlek — se der min högsta timliga ära och sällhet!”
Efter någon tystnad tilläde hon lugnande: ”nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
