Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat till sådan grad lyckas; och Prosten å sin sidä
sökte tydligen bevisa, huru litet en andans man, ehvad
våf han än må vilja, kan uträtta för sådana ändamål
som dessa, ntan verldslig hjelp. En dag då härom
talades, sade han: ”Det är ju ganska naturligt och i sin
ordning att, medan vi äro hår i materiens verld,
miste dess medel tjena andans bemödanden* såsom krop*
pen tjenar själens vilja. För att befrias från nödens
frestelser, måste vi hafva dagligt bröd och när våra
behof af kläder och föda äro uppfyllda, se vi oss om
efter njutningar. Då beror på vår smak och dennas
rigtning, hvilka nöjen vi välja. Den som deremot älskar
sig sjelf öfver all ting, den söker sådane, som upphöja
dess egen ära, förnöjer dess sinnen och utbasunar dess
namn bland meniskorna. Den som deremot älskar
Gud, om han ock dyrkar honom blott under det
godas namn, den finner sitt högsta nöje uti det godas
utöfning och välgörandet har i alla tider varit kändt
såsom en njutning på samma gång, som det år en
dygd. Men det är först uti Ghristendomen som det
hinner sina högre renare grader. ”Hvad j hafven
gjort en af dessa minsta mina bröder9 det hafven
j ock gjort mig,” säger Han, som sjelf år all god
gåfvas gifvare; och likasom det visserligen icke år hans
mening, att dessa välgerningar till ”de mindstdn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
