Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, och räckte honom handen i det hon steg upp
för att lemna ifrån sig barnet, hvilket började bliftra
oroligt. Han ansåg sig nu böra lemna henne och
gick ut; men vände hastigt om och dröjde tills hon
åter visade sig.
”Ännu dristar jag komma med en bön eller
fråga”, sade han något förlägen, samt fortfor: ”Min onkel
i Amerika har i flera år varit så frikostig mot mig,
att jag kunnat icke blott förse mig med allt hvad jag
behöft, utan äfven hopsparat en liten summa. Skulle
taut vilja taga denna min lilla skatt i förvar”?
”Med mycket nöje, och gifva dig laglig ränta
derpå,” sade tanten.
Nu tackade ynglingen och skyndade ut till den
öfriga ungdomen.
Bland denna sökte hans ögon förgäfves Gabriella,
som begifvit sig utaf med Thilda till Prostgården, för
att hjelpa henne i ordning till den förestående
stadsresan, och der skulle hon stanna öfver natten, ty alla
de öfriga från Rosengård voro ditbjudna på Lektorns
resfrukost följande dagen, och då skulle hon hemtas.
Under samma frukost frågade öfverstinnan, när
Prostens skulle hålla sitt gamla löfte, att helsa på
henne, då den äldste af sönerna blifvit prest?
”Jo”, sade Prosten, ”om’Gud vill och jag kan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
