Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de han fått en vana vid kalkyler, och dessa
utvidgades i enlighet med hans omständigheter och
förhållanden. Vi hafva sett ett prof derpå under hans
första samtal i affärs väg, med Öfverstinnan. Som liten
gosse hade han öfvat den med de små handpenningar
modern gifvit honom. Som kadett erhöll han
stundom en liten hjelp af de nämnda slägtingarna, och
när de närmaste behofven för hans mindre synliga
beklädnad voro fyllda, och något kunde aftagas till
nöjen, var det vanligen genom att skaffa sig
ritmate-rialier som han sökte sådana. Han ville då, efter
förmåga, på papper fästa de lefvande taflor som han
tillsammans med sin mor betraktat, för att sedan
kunna, hvart ut hans egen kosa vändes, medföra dessa
honom dyrbara minnen.
Sedan, när onkeln började låta höra utaf sig och
skickade honom större summor till hjelp, fick han
snart mera, än han ansåg sig behöfva att för det
närvarande använda, och satte då in uti en sparbank
hvad han hade öfver.
”Du blir en girigbuk,” sade en kamrat, som
råkade att få se hans sparbanksbok.
”Nej, nej,” svarade ynglingen; ”jag har ingen
kärlek till sjelfva penningen, utan till den nytta han
en gång skall göra mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
