Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som syntes på Tabor — o, jag förstår, jag prisar och
tillbeder! Hår år jag; min sista stund må komma, är
kanske inne — det är Rudolfs ande som hemtar mig”!
Härvid tillslöt han åter ögonen.
Gabriella hade härunder, i samma mån som hon
fattade hvarom fråga var, sett ett mörker framträda
för sina ögon och känt sina knän syigta, hvårföre hon
hastigt satt sig ned. Nu uppgaf hon ett svagt
klagoljud och föll i vanmagt.
Vid den förskräckelse och rörelse i rummet, som
detta förorsakade, öppnade Baronen åter ögonen och
syntes vid anblicken af den unga flickans liflösa
an-sigte, glömma sig sjelf.
”Äfven hon, ja hon — hon skall följa med oss
— det var långe mitt hjertas önskan”, yttrade han
med svag röst.
Men då flickan snart återväcktes, syntes han deraf
fågnad och upplifvad. Han kunde icke vända sina
matta ögon ifrån henne. Gabriella, som i sin
be-dröfvelse dock syntes brydd öfver att hafva förrådt den
hemlighet hon trodde sig dittills hafva väl. bevarat,
gömde sitt ansigte vid modrens bröst och sökte qväfva
de känslor som banade sig luft i snyftningar.
Prostens hade blifvit efterskickade och kommo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
