Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till matsäcken, och Mathilda, att göra sig en liten
sommarkråka. Då stannade en schäs vid porten, och
i den satt en mansperson, som hade trädt in
hufvu-det i sitt hattfodral. Fru Amalia behöfde ej länge
gissa, för att förstå hvem denna figur var; hon sprang
ut och välkomnade hjertligt sin svåger, som hette
Niklas von Bris och var Kongl. Sekter. Han hoppade
ur schäsen som en hvirfvelvind, kysste sin svägerskas
hand, ropade: ”god dag Fröken Stina!” till mig som
han aldrig råkat förr, och vi voro genast så bekanta
som om vi hade sett hvarandra i all-vår dag. Han
var en liten mager karl, med slappa, men rörliga
anletsdrag, små runda bruna ögon och en utmärkt
vacker peruk. Han talade mycket fort och slarfvigt;
Håradshöfdingen liknade en gång hans meningar vid
ägg, som blifva skakade på en skrammelvagn och
komma trasiga fram. Bland hans dygder räknas, att
han var vänlig och uppmärksam mot alla, äfven mot
obetydliga och fula fruntimmer; att han gerna
bevisade tjenster, om de ej förorsakhde honom mycket
besvär; att han aldrig blef stött, och att man kunde
sticka in honom i en skrubb, utan att han klagade
deröfver. Han fann ett särdeles nöje uti att göra
spektakel af sig sjelf, och trodde sig just försona sitt
slarf, genom att han beständigt erkände det sjelf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
