Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ emedan man då skulle ha burit honom uppför berget
i en ländstol.
Vi slogo oss ned framför en brant, der otaliga
buskar växte mellan stenarna, och hela djupet
fram-för oss såg ut som groteska grenar af ett enda
ofantligt träd. Der qvittrade hundratals fåglar, surrande
bin hvimlade der, för att hemta honing från de
blommande lind- och hasselbnskarna. Det var den
skönaste morgon; en sval flägt kom från den lugna
We-nern, som utbredde sin vida yta för våra ögon. Det
år ibland, som man känner sig så obeskrifligt väl, så
innerst glad — detta kan äfven ske i mulet väder
och ensamhet, huru mycket mer, när jord och
himmel bjuda en sin fröjd!
Bäst man satt der och samtalade, hördes ett
rasslande i buskarna nedanför branten, och hundarna,
som Reginald hade med sig, satte af dit med häftigt
skällande. Reginald skyndade fram och skulle se
efter om det var en hare; då stack ett manligt hufvud
upp öfver klippan. Det var Löjtnant Ernst L— som
hade valt denna halsbrytande väg; hundarna rusade på
honom och ryckte och beto i hans kläder; han värjde
sig med slag och sparkningar, och stod med ett språng
inom vårt område. Den vänlige Reginald gjorde många
ursäkter för sina hundar, och Löjtnanten svarade korrt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
