Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ålldrig för sent!” sade Amalia ömt, och räckte
handen ät sin bror. ”Mins du, hrad vi talade om i
gär aftons?” Reginald rodnade starkt, och lade
fingret på mannen.
”Hvad säger Mathilda om fattigdomen?” frågade
von Bris,
”Har kande jag vara fattig?” sade Mathilda varmt
oeh glådtigt— ”jag som är den lyckligaste menniska
på jorden? — har allt hvad jag behöfver, både af
vänskap och fröjd! jag har nog af lifvets goda, för
/
att ej önska mig mer, men ej så mycket, att det gör
mig bekymmer! •— men om olyckan skulle komma,
då blir det att se, om jag har en stark själ att bära
den — en rik själ att ersätta mina förluster.”
”Det år ljufligt att höra,” sade Amalia. ”Nu
borde Stina sjunga sin visa, som jag tycker så mycket
om.” — Jag gjorde som hon önskade.
Stinas visa.
Jag är en fattig tärna
Uppå min stig allen,
Men himlens klara stjerna
Mig gläder med sitt sken.
Ej guld och skogar gröna
Har Jyckan gett mig än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
