Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den samme,” svarade Ernst, och tilläde,
likasom med en plötslig beslutsamhet: ”han har en
dotter, hvilken jag sett växa upp —> och det är ingen
hemlighet, att vi älska hvarandra.”
”Der ha vi det!” skr$k N. B., men Reginald satt
försänkt i tankar.
Von Bris fattade med värma Ernsts hand, och
tackade honom för ett så öppet och vänligt
förtroende. Denne var synbart upprörd, och det blef en
stunds tystnad, som ingen vågade störa.
Häradshöfdingen var försänkt i djupt
begrundande; slutligen såg han upp, betraktade Ernst
uppmärksamt, och sade: ”Ni är då ej så ung, som jag
förmodade; ni måste vara omkring 30 ar?”
”Så är det,” svarade Ernst. ”Men jag finner mig
ha så mycket ogjordt, att jag tycker mig ännu vara
helt ung.”
Von Bris vände sig till sin hustru, och sade
half-högt: ”Jag tänker på den blinda gubben — det är en
besynnerlig likhet i förhållanden!”
”Detta har äfven föresväfvat mig,” sade Amalia,
med en röst som darrade af oro och deltagande —
”och till och med utseendet––––-en viss slägtskap
i dragen––––!”
”Du säger något —” sade Häradshöfdingen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
