Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt sällskap, dels för att sjelf profitera af resan.
Reginald ville anse honom som guvernör för sig, och
Ernst skulle åtnjuta lön såsom sådan.
Reginald ville nu underställa denna plan sin
systers och svågers pröfning, ock begärde slutligen
Ama-lias hjelp, att meddela den åt Ernst, på ett sätt som
skonade hans stolthet. Amalia rördes till tårar af
detta ädla och kloka beslut, och gillade det
fullkomligt. Ått den försigtiga von Bris skulle ha ett och
annat att invända, var naturligt; det vore t. ex.
angeläget, att bättre lära känna Löjtnant Ernst, hvilken
man nu bedömde nästan endast af den personliga
bekantskapen. Frågan var nemligen, om han i sjelfva
verket dugde ¿ill ett sådant stöd, och vore vård ett
sådant offer. Den gode Reginald försäkrade att så
förhöll sig, men Amalia bad honom fara sakta fram.
Men hastigt föll henne en tanke in; ”om Ernsts
far lefver?” utbrast hon. ”Om han är blind och
bräcklig — icke kan Ernst öfvergifva honom, efter ett så
sent möte, när den gamle har blott få dagar qvar?
det är omöjligt.”
Reginald erkände delta, och var i en spänd oro
och väntan hela dagen.
Emot aftonen, då vi åter sulto ute, i ett
förtjusande väder, kom Ernst gående till oss; han var upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
