Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fägnar öga och sinne, påskyndade hans ofärd.
Redan i-sitt sjunde år, var han ett olyckans barn. Han
hade nemligen dä med några andra gossar varit nte
att åka på kälke. Det var Trettondagsafton. Modren
sällan hemma, var i grannskapet sysselsatt, att till
helgen bereda sig sin älsklingsdryck. —• Anton och
en annan liten gosse satte sig på en kälke. En äldre
kamrat skulle styra den utför en brant backe, som
förde rakt ned till den svagt tillfrusna sjön. De
bå-da små fröjdades åt den hurtiga färden; men — vare
sig af våda eller vilja —* ledsagaren stannar qvar i
branten af backen och lemnar de små åt slumpen.
Med ohejdad fart föres kälken ned på sjön, hvars is
brister. Antons adertonårige broder, som då var hem*
ma, åser färden genom hyddans fönster, störtar i en
blink efter och lyckas att uppfånga barnen. Den ge*
nomvåta och nära sanslösa Anton hembäres, afklädés
och nedbäddas i den torftiga sängen, hvarest han ge*
nast insomnar. Kort derefter hemkommer modren.
Då hon icke ser Anton, det muntraste af barnen,
komma sig till mötes, efterfrågar hon orsaken och
sedan hon fått veta den, skyndar hon till sängen,
rycker och sätter upp gossen. Denne, ånyo förskräckt,
stirrar hram för sig, utan att besvara modrens frågor.
Uppbragt häröfver, fattar den oförnuftiga qvinnan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
