Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Äfven du, min gosse, minvän,” säger den
sistnämnde; ”åfven da skall med din närvaro råga
måttet af denna stunds öfversvallande fröjd.”
”Ja, onkel,” sade nn Rudolf, hvilken likasom
väcktes af en förebråelse, ur sin glädjes bedöfning. ”Om
icke han varit med mig — lemnat sitt hemland och
allt för att följa mig, — räddat mitt lif och vårdat
mig under sjukdomen, stode jag icke nu här.”
”Han skall icke mera kallas tjenare, utan vän!
Han skall åta vid ditt bord, biträda dig i bön och
tacksägelse, i vården om ditt hus och hem, och blifva
dina barns undervisare i mycket nyttigt och god t —
se, han år den förste som böjer knä i denna
högtidliga stund — gören alla som han!”
Prosten lydde genast denna uppmaning och alla
följde hans exempel i samma ögonblick.
Nu flöt en från hjertats innersta utgående bön
och brinnande tacksägelse öfver den andel ige talarens
läppar, och deruti instämde alla närvarande med djup
och liflig rörelse. Den sjuke syntes derunder uti ett
tillstånd af salig hänryckning, såsom’ hade hans än
tillslutna, än öppnade ögon skådat himmelska ting.
Då bönen var slut och ett innerligt amen
utta-ladt, sade den sjuke, halft hviskande: ”Sången — jul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
