Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U1378
Efter denna berättelses slat, såg den sjoke på
honom med en vänlig blick, såsom ville han tacka.
Med samma milda uttryck betraktade han den ena
efter den andra hela kretsen igenom. Hans ögon
hvi-lade en stnnd på Prosten, och derefter sade han:
"Det år kallt — gif mig litet vin" — pekande i
detsamma åt pocalen, som ännu stod qvar sedan
aftonen.
Detta skedde och i det han framlutade hufvudet
för att emottaga drycken, hviskade han, såsom för sig
sjelf: ”så ofta som j det gören, så gören det till min
åminnelse".
Hans hufvud sjönk tillbaka, händerna knäpptes,
hans ögon logo mot Prosten och han sade: "Oi att
aldrig en sådan gåfva missbrukades! — Hvilken
ljuf-lig värma! — men med en ännu skönare — skall
jag snart af strålarna från Hans ohöljda ausigte
genomträngas! Sjungen — sjungen — spelen psalmen —
"Så skön––––går morgonstjernan––––-•"
"484”, sade Prosten.
Amalia satte sig vid pianot, som stod nära
dörren till den sjukes rum. Hennes man stod vid
hennes sida och började sången. Baronen manade genom
en vink med handen, alla som han kunde se, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
