Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Helsingfors till Lübeck. — Öfver Holland till Normandie. — Rouen. — Saint Malo. — Anblick af Atlantiska oceanen. — Ebb och. flod. — Sjömännens och fiskarenes lif. — Mont Saint Michel. — Rocher de Cancale. — Öfver Jersey och Granville till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det intressantaste mål för turistbesök här på orten
är Mont Saint Michel, — en klippa midt i hafvet af ej
större omfång, än att den lemnat rum för en klosterbyggnad,
uppförd af rika munkordnar för många sekler tillbaka.
För min del vet jag mig ej ha skådat någonting märkvärdigare
än detta örnbo med sina väldiga gråstensmurar,
sina torn i sex våningar, kapell, pelarsalar, celler,
refectorier och balustrader — de sistnämnda äfven af skulpterad
granit, — spetsar af sten ville jag kalla detta finthuggna
mästerverk. När vågorna i skummande raseri slå öfver de
högsta yttre vallarne och fiskmåsarne i hvita flockar af
hundrade i sender skria omkring, finner menniskan sig
sjelf föga mindre bräcklig än vasstråna hvirflande i
vågorna och lika obetydlig som ett af de oräkneliga
snäckskal, dem vattnet vräker upp på strand.
För att nå tornets öfversta spets har man 676
obeqväma, djupa trappsteg att bestiga, men når man målet
utan att ha förlorat andan på vägen, så erbjudes här den
mest storartade utsigt som af ögat kan omfattas.
Ett besök vid ostron fiskerierna, Rocher de Cancale,
skänker nog äfven stort nöje. De äro belägna på en knapp
timmes väg från Saint Malo. Huru mångtusende
gourmander hafva ej förskaffat sig sin högsta njutning från
dessa såkallade ostronbankar, på hvilka hafvet under
flodtiden vräker otroliga massor af den läckra spisen. När
ebben kommer, ser Cancale stranden högst egendomlig ut.
Hundratals fiskarbåtar ligga på torra landet och kring de
stora stenrösen med konst upptornade på hafsbottnet, —
liksom kring de långa dammarne eller låga murarne, afdelade
i fyrkanter som benämnas „les parcs“ — sysslar en brokig
menniskomassa, mest qvinnor med uppkaflade ärmar och
kjortlar samt barn i högst lätta kostymer. Nu plockas här
ostronen från stenarne, der de sitta fastklängda. De sköljas,
inpackas i stora korgar mellan tång och sjögräs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
