Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Paris under köld. — Fransysk varmblodighet. — Välgörenhetsanstalter. — »Les petites soeurs des pauvres». — Besök i deras asyler. Inträde till deputeradekammaren. — Parlamentarismens skuggsidor. — »Salle des Conférences». — Affärd till Nizza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikes bord“. Numera räknar samfundet öfver 200 filialer,
spridda ej blott kring hela Frankrike, men till Afrika och
Australien, genom missionärer och mottagna med tacksamhet
och vördnad hvart de komma. Men „les petites soeurs“
ha förblifvit sin grundsats trogna att aldrig tvifla på
Försynens beskydd och att ej sörja missmodigt för
morgondagen. Sedan de med sina skyddslingar bedit: „vårt
dagliga bröd gif oss i dag“, bege sig två systrar i sender ut
att samla dagens nödtorft för den stora skara af 3- ända
till 400 munnar, som skola bespisas i flere af dessa asyler.
Med ett tålamod och en konstfärdighet öfver allt beröm
förstå „les petites soeurs“ att använda allt, som kastas i
deras korgar: — gamla lappar, kasserade husgeråd och
sängkläder, torra brödbitar, all sorts affall från köken,
— kaffesumpen ej undantagen, hvaraf den ljufliga bruna
drycken, smakligt nog, af dem beredes åt deras „snälla
gamla“ („nos bons vieux“.)
I det stora köket med ofantliga inmurade grytor och
hällspis midt på golfvet rådde en intagande renlighet och
öfverallt fanns ordning, till och med en viss prydlighet och
smak, som gjorde det bästa intryck.
— Här kokas soppan till middagen, sade systern —
en ännu behaglig 35 års person, som lefvat och verkat här
alltsedan sitt 17:de år. — Hon förde oss med stort
tillmötesgående omkring öfverallt.
Vi aflyftade locket från den stora kitteln, deruti
ingenting annat fanns än — rent vatten.
— Hvad menar ni? frågade vi och sågo än på
hvarandra än i grytan, temmeligen öfverraskade. Här är bara
vatten? . . .
— Ja, tills vidare, svarade med sitt vackra leende
systern, men våra quêteuser äro just nu hemkomna med
tillbehör till maten och nog skola våra „snälla gamla“ få
kraftig soppa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
