Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Karnavalen i Nizza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och — de kringståendes skrattsalfvor. Den „stötte“
gentlemannen, hvars tragikomiska sjelfförsvar yttrade sig
ömsom med bön, ömsom med hot, tillkallade slutligen
„sergeants de ville“. Förgäfves. Ordningens upprätthållare
förklarade sig vanmäktige gentemot hatthatet. Man fick
taga seden dit man kom. Engelsmannens hufvudsak var
tillspillogifven.
— Ingenting att göra, sir! karnavalen är inne, sade
de filosofiskt och ryckte på axlarne, — ja, skrattade i mjugg.
Vi, för vår del, hade förtjusande roligt på vår
upphöjda plats. De två unga tärnorna i vårt sällskap — en
nordisk och en sydländsk typ — indrogos snart i
konfettikriget med en uppsluppenhet, som låg i luften. Den ena
masken efter den andra, hela grupper ibland, stannade
under vår estrad och öfveröste oss med konfetti, — de
unga flickorna deremot med blombuketter, till och med
leksaker och dockor. Vi svarade tappert på anfallen, och
inpudrade våra okända motståndare med en sådan
gifmildhet, att vår stora konfettisäck tog slut och vi måste
skicka efter en annan. Ingenstädes syntes menniskor
rusiga af spirituosa, men karnavalsstämningen hos dessa stora
barn med sydländskt glödande ögon yttrade sig såsom ett
glädjerus, en laissez-aller, hvarom nordbon ej kan göra
sig föreställning. Som exempel må anföras ett gammalt
triumvirat — tre ordinära käringar i tarfliga kläder —
hvilka längs hela Corso’n utförde en „snurredans“, den vi
hade kallat vansinnig. Totalt likgiltiga för allmänna
opinionen och faran att bli omkulltrampade, höllo de hvarann
om lifvet och sjöngo och dansade på samma gång med en
ihärdighet lik myggornas i vackert väder. Men som de
„muntra fruarna„ i alla fall ej hade myggornas vingar,
måste de då och då stanna för att hemta andan. Derpå
fortsatte de igen. Jag vet mig aldrig ha sett en ålderdom
som varit gladare, eller som visat mera — ovanliga sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
