[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På återfärd från Tivoli passeras kejsar Adriani villa
på en höjd med utsigt öfver Roms hundrade kyrkor och
kupoler. Den lärde och bevandrade kejsaren — förebild
för all verldens turister — förvarade här sina skatter,
samlade på resorna genom hela den på hans tid kända
verlden. Han lät här efterbilda åt sig Athens Academia
och Prythaneum, Serapistemplet i Egypten, Korinths teater,
Pyramiderna i Giseh och hela Thempe dalen.
Och hvad äro nu alla dessa underverk? Stenrös och
halfbågar, kapitäler och kolonnstumpar, genom hvilka solen
lyser lika glad, som i den store kejsarens dagar, och ler
öfver vanskligheten af menniskoverk! Äfven i den
tusenåriga olivskogen omkring villan sjunga foglarne samma
sånger, som kejsaren lyssnade till, när han här för en stund
afkastade regeringsbördan.
Liksom för att „nyktra till“ och återfå
hvardagsintryck mötes man vid återkomsten till sjelfva staden Tivoli
af lazzaroner uti alla storlekar, qvinnor i pittoreska
drägter och ofantliga svärmar af de komplettaste trashankar,
gapande i solskenet och sladdrande som skator, emellan
apelsinshögar, macaronistånd och fragmenter af
marmorstatyer, gamla sarkofager o. d. Med vana kännareblickar
urskilja de genast främlingen, slå ner öfver honom som
Egyptens gräshoppor, sträcka tjutande mot honom händerna,
stå på hufvudet, slå kullerbyttor och utbjuda med en
enträgenhet, som gör honom ursinnig, allt möjligt skräp,
framplockadt ur deras antika grushögar, tills han med fingrarne
i öronen och alldeles utom sig slår med paraply och
parasoll ut i skocken, likgiltig hvar det träffar.
Solen blir dag från dag mera brännande, och vi draga
allt mer mot söder. Numera är vägen till Neapel öfver de
Pontinska träsken helt hastigt öfverfaren med bantåg och
ej mera farlig att passera, såsom fordom, då man riskerade
att aldrig mera vakna, ifall man lätt förleda sig att falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
