Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Venedig. — Färd öfver Semmering. — Wien. — München. — Dresden. — Återkomst hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böljor, antogo de aldrig annat än den mest prononcerade gråa
färg — som till och med var grumlig nog.
Wiens teatrar och dess stora Opera äro bland
verldens yppersta, och vår vanliga tur på resor skänkte oss
nöjet att höra här i samma opera Adelina Patti och
Madame Trebelli. Äfven på Carlsteatern tillbringade vi en
särdeles rolig afton, för hvilken vi hade isynnerhet att
tacka Madame Gallmayer. Men våra konstnjutningar
betogo oss icke intresset för andra märkvärdigheter i Wien,
bland hvilka jag särskildt nämner de kejserliga
grafhvalfven och det kejserliga stallet, — intresserande på olika
sätt, förstås. — Hvilken anblick för en sportman att se
dessa 500 springare af race och i skönhet öfverträffande allt
hvad jag tänkt mig i den vägen. Snöhvita, gråa,
isabellfärgade, bruna, svarta, stampade de eldiga djuren i sina
magnifika spiltor, mellan hvilka man gick på golf så fina, att hvita
sidenskor ej ens här hade fått minsta fläck. Den sköna
och af sitt folk högt älskade och uppburna kejsarinnan
Elisabeth är en amazon af första rangen, desslikes skicklig
i jagt och ridderliga idrotter såsom gudinnan Diana. Deraf
lyxen med stallen. Vagnslidren hade äfven föremål, som
fängslade intresse och öga: — bland statsvagnar och
galavagnar från äldre och nyare tider stannade jag länge och
väl framför den stora Maria Theresias, men blef riktigt
rörd en stund derpå af åsynen af en liten barnvagn. —
Den hade tillhört ett stackars barn, som i vaggan var
kung och som dog fånge hos sin egen morfar. — Hans
fader hette Napoleon den förste.
I de kejserliga grafhvalfven vandrade vi flere timmar,
glömmande kylan och vår egen trötthet. Ty det är så
mycket, som fängslar sinnet i den Habsburgska
familjenekropolen! Praktfullast var Maria Theresias monument.
Men undangömd och anspråkslös stod den unge Napoleons
kista vid sidan af hans lika förbisedda moders — den en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
