Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ökenvandringar. — Sidi-Oukba. — Dess gator, arkitektur och befolkning. — Arabens takt och „savoir vivre“. — Tiggeriets industri, ett menskligt företräde framför djuret. — Diner under en dadelpalm. — Monsieur Landons trädgård. — Månskenspromenad i Biskra. — Arabiskt café med danserskor af Ouled-Naîl stammen. — Soiréer i öknen. — «Tusen och en natt«, berättad uppå originalspråket. — Varma svafvelbad. — Gamla Biskra. — Afsked från vår altan. — Återfärd mot norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till vår ledsnad kunde vi blott genom teckenspråk
eller Abd-el-Kaders tolkning göra oss förstådda af
Sidi-Oukbas befolkning, ty fransyska språket talas ej i dess
sällskapskretsar ock läres inte i de samskolor på öppen gata,
der barnens uppfostran göres utan pedagogikens methoder
och utan subventionsmedel af staten. Men jag bekänner,
att för mina ögon framstodo dessa ökenaraber utan
bekerrskare, utan ok af hvad slag det vara må, inberäknadt
orättvis fördom och convenans, utan aning om de
civiliserade folkens och städernas korruption, såsom ett
visserligen vildt, men poetiskt slägte, — ett heltvisst värdigare
species af „Guds afbild på jorden“ än såväl den hvita
rasens afskum, sölande sig i laster och dryckenskapens alla
ohyggliga följder, — som ock de eländiga arabstammarne,
tryckta af det franska oket, dem vi sett krypa och kräla
inom arabstaden i Constantine.
Dagen led och hungern började slutligen låta känna
af sig för oss. Som vi icke gjort oss illusioner om någon
„restaurant“, i Sidi-Oukba, sade vi byn farväl, följda af
några springande barnungar, såsom öfverallt annorstädes
der vagnar fara fram. Med Abd-el-Kaders tillhjelp
uppsökte vi en palmlund, vinkande på litet afstånd med löfte
om ljuflig skugga. Här utbredde vi på markens saftiga
gräs — eller rättare växtmatta — med stora glänsande blad
våra plaid’s; en vacker dadelpalm blef tak öfver våra
hufvuden, och muntert uppdukade vi den lilla matsäck värden
på hôtel du Sahara begåfvat oss med. Ack, den bestod
ej af Lukulliska anrättningar; — en af
ålderdomsbräcklighet tärd höna, stekt kanske för par dagar sedan,
utgjorde vår pièce de résistance och vinet var blefvet något
dufvet i sin butelj af solhettan. Men ställets friska
skönhet, ovanligheten i situationen, apelsinerna och dadlarne
plockade nästan på stället, den blå himlen, den gröna
jorden och vår egen glada sinnesstämning gjorde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
