Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ankomsten till Algier. — Intryck af staden. — Perspektivet af Mustafas och S:t Eugènes höjder. — Kasboh och Fort l'Empereur. — Den fransyska staden och arabstaden. — Öster- och vesterlandets karaktär i nära beröring. — Madame Luce's flickskola och dess resultater. — Qvinnans bestämmelse afgjord af kristna och mohamedanska tolkare af Guds bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hans egen sagolika verld, der kärleken till det underbara
vidmakthåller en sorts idealitet, inger han — sympathi.
Denna har man ibland rätt svårt att egna vissa profbitar
af vårt civiliserade samhällstillstånd! Araben är aldrig
hvarken grof, påflugen, berusad eller dum. Hans hållning
är nästan alltid ädel och målerisk. Hans yttre gåfvor göra
dessutom af mången turbanprydd figur en typ af fulländad
mensklig skönhet. — Allt detta är ju någorlunda värdt
främlingens beundrande intresse, icke sannt!
Men så kommer den mörka, kolmörka punkten här:
qvinnans sociala ställning. Att dock slöjorna i Algier glesna
genom den närmare beröringen med Europa är år för år,
säges det, alltmer i ögonen fallande. Kabylqvinnorna bära
inga slöjor als i sina berg och vandra äfven på Algiers
gator mera obesvärade af haïken än mohrens och den
förnämare arabens bihang (här kan hon svårligen kallas
bättre hälft). Men äfven mauresquer möter man ibland,
eller sitter tillsammans med dem i de skramlande cariccolo’s,
— (Algiers istvostchikar) som transportera dagligen
massor af menniskor i alla kulörer från Bouzareas höjder
ner till Place du Gouvernement. Flera af dessa mohriska
damer tyckas bära slöjan endast för formens skull och låta
deraf genera sig så litet som möjligt. Jag har — o
under! — till och med på gator och i promenader mött
ganska lätt beslöjade damer i mohrisk drägt pratande med
en man som ledsagat dem: — deras egen herre och
beherrskare, tar jag för afgjordt, — men han värdigades
tilltala dem i allas åsyn och de svarade honom gladt och
utan underdånig uppsyn.
Mera allmänt är dock att qvinnorna ute på gatan
sjelfva aldrig tilltala någon och af ingen heller blifva
tilltalade.
Jag undrar, med huru blida ögon egentligen i
arabstaden alla dessa europeiska fruntimmer betraktas, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
