Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ellensro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raske jägaren Henrik Wood, fann snart* svågerns
och systerns hera och den lilla systerdottern så
tilldragande, att han slog sig alldeles till ro i
skogen och fick vindsrummet sig upplåtet.
Så förflöto en rad lyckliga år, tills stora
Ellen en dag blef sjuk. Trots makens och dotterns
omvårdnad blef hon allt sämre, och snart var
John Millar änkling. Dottern Ellen var då
endast tolf år, men i trots af sin ungdom
öfver-tog hon modigt moderns plikter och blef snart
nog en liten flink husmoder.
Den dag, då vår historia begynner, hade
Millar och Wood gått in i skogen att speja
efter en björn, som dödat ett af deras svin. Ellen,
som vuxit upp till en ung, vacker flicka, var
ensam hemma och hade just satt potatis på
elden för att hafva middagen färdig, när de trötta
jägarna skulle komma hem igen. Som hon gick
förbi dörren, som stod öppen, kastade hon
tillfälligtvis en blick ut och upptäckte en ensam
indian, som ställde sina steg mot huset. Hans
gång var osäker, och först trodde hon, att han
var drucken, hvarför hon tänkte låsa dörren.
Men så upptäckte hon att hans kläder voro
fläckade af blod och att blod flöt från ett sår
i tinningen.
Nu igenkände hon också indianen. Det var
höfdingen, den käcke Ornöga, som flera gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
