Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ellensro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de omgifvande buskarna, medan Ömöga gick
baklänges upp på trädstammen och därifrån
sprang ned på marken, där han efterlämnade
tydliga spår i den fuktiga jordmånen. Han
väntade nämligen hvarje ögonblick, att
koman-kerna skulle finna en nedgång till klyftan, och
då gällde det, att de icke träffade på den
sårades gömställe utan tack vare Örnögas fotspår
ginge förbi det. Höfdingen vandrade på detta
sätt öfver en half timme framåt för att leda
fienderna på villospår. Först därefter började
han klättra uppför klyftans väggar för att sätta
sig själf i säkerhet. Men det var ett brydsamt
och farligt arbete, och det var ej underligt, att
den stackars höfdingen var alldeles utmattad,
när han slutligen nådde fram till Millars
gästfria hem.
Millar och Wood afbröto icke en enda gång
hans berättelse, men när den var slut, hade de
många frågor att framställa.
— Vet Örnöga, huru långt komankerna
måste rida för att finna en väg, där de kunna
komma ned i klyftan? sporde Millar.
— Örnöga visste icke om klyftan.
Aldrig förr varit på prärien. Hem vid det salta
haf.
— Men du har ju varit hos oss flera gånger.
— Ja, men med båt uppåt floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
