Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett nattligt öfverfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annars i mängd hela natten igenom, men skriken
plägade blott höras från enstaka punkter. Nu
tycktes det däremot, som om all världens
ugglor stämt möte med sin hemska låt. Skriken
upphörde nästan lika hastigt som de hade
begynt, och Millar var nästan öfvertygad om att
det var ett tecken, som indianerna hade aftalt
sins emellan. Hvarje ögonblick väntade han
att få se dem rusa mot huset.
Skriken hade också bragt Wood och de två
tako-indianerna på benen, och alla stodo nu redo
att möta angreppet. De behöfde icke vänta
länge: med ens störtade omkring 60 indianer
mot dem från alla håll af skogens bryn. De
anföllo icke under skrän, som de annars bruka,
utan nnder djup tystnad i hopp att obemärkt
hinna fram till huset.
— Henrik, hviskade Millar, skjut du en af
dem med den långa dubbelbössan, och du,
Örn-öga, gif du dem en salfva af bössan med
varg-haglen! I går försökte de taga din skalp. Nu
är det din tur.
— Örnögas öron öppna — han icke
glömma! svarade indianen.
Dessa ord hviskades i hast, innan
koman-kerna nått halfvägs öfver det odlade fältet.
Oak-tadt de nalkades i språngmarsch, hade de dock
ögonen med sig för att se, om något misstänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
