Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Öppna hastigt dörren, när jag knackar
— det är allt, hvad som behöfs, sade indianen
och smekte hundarna, som han nu var god vän
med.
Millar öppnade dörren, låste den på nytt
och sprang åter upp på vinden. Han såg ut
genom gluggarna men kunde hvarken upptäcka
Örnöga eller någon annan lefvande varelse.
När Örnöga kommit ut,’ kastade han sig
fram stupa på magen och kröp som en orm ned
till floden, där han hade sin kanot.
Den var borta liksom Millars kanot.
Det hade varit höfdingens afsikt att lägga
sig i kanoten och låta den drifva med
strömmen, tills han kommit förbi fienderna samt
därpå gå i land och utforska deras ställning. Detta
kunde han nu icke göra, men han fann dock,
att det måhända kunde vara bäst som det var,
ty då komankerna tagit bort båtarna från
floden, väntade de säkerligen inga spejare från
den sidan. Örnöga gömde nu sin båge och pilar
i sin jaktskjorta, satte knifven och yxan fastare
i bältet och kröp ut i vattnet. Han dök en
stund under vattenytan och kom åter upp i
skuggan af flodstranden. Så fortsatte han sin
simtur nedåt floden och såg sig försiktigt
omkring åt alla håll.
Han hade redan hunnit ett långt stycke ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
