Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han på motsatta flodstranden skymtade ett
ljussken inne i skogen. Snart var han så nära,
att han kunde skönja ett bål, kring hvilket flera
indianer lågo utsträckta, medan andra samlade
ihop torra grenar för att hålla elden vid makt.
Han såg också, att de, som lågo, voro insvepta
i täcken, liksom de vore sjuka.
Allt stod nn klart för Ornöga. Komankerna
hade fört sina sårade till denna plats, för att de
skulle vara ur vägen vid det nya angrepp, de
ämnade företaga. Han upptäckte nu också
fiendernas hästar, som stodo bundna ett stycke från
lägerplatsen. Yare sig komankerna vunne eller
blefve besegrade, skulle de således vända
tillbaka till denna sidan om floden. Ornögas plan
var snart uppgjord, och det varade icke länge,
förrän komankerna fingo erfara dess följder.
Men nu skola vi för en stund se, hvad de
hvita männen i huset togo sig före.
Det var redan öfver midnatt, och .alla i
Ellensro voro redo att försvara sig, när Ellen
plötsligen ntbrast:
— En låga lyser alldeles borta vid majsfältet!
Alla sågo dit och upptäckte en liten låga,
som genast försvann. Den tändes ånyo och
fladdrade inne bland löfvet. Ingen förstod,
hvad det var, men ett visste de „■— därborta
var fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
