Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu veta det, nu veta det, utropade
Monok. De skjuta på vårt hus med brinnande
pilar.
— Du har rätt, Monok, svarade Millar. Skynda
dig, Ellen, och bär upp några byttor vatten och
skopor med långa skaft! Det är väl, att det
finnes luckor på taket, från hvilka vi kunna
släcka.
— Ack, om du bara hade varit så
förtänksam, att du lagt taket af hudar i stället för af
halm, sade Wood.
Som de stodo och stirrade på den oroliga
lågan, sköt den plötsligen upp i en båge i
luften och föll ned just på taket. Men Henrik
Wood stod färdig med en kopp vatten, som han
slog öfver den. Det fräste och puttrade litet —
så var den faran förbi.
Nära en half timme förgick, utan att man
märkte något oroväckande tecken.
— Där ha vi dem igen — och denna gång
en hel mängd — alle man klara till släckning!
kommenderade Millar.
Innan han hunnit tala ut, flögo ungefär tjugo
lysande punkter hän emot huset, och de
kom-mo i sällskap med en mängd pilar, som icke
voro antända. De listiga vildarna beräknade
nämligen, att en af de pilarna skulle träffa de
belägrade, medan de hölle på att släcka. Woods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
