Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från öfver ett halft hundra strupar. Det var
komankernas stridsrop, och i samma ögonblick
rusade hela skaran mot huset. Samtidigt
syntes bösskottens blixtar nti skottgluggarna. An
en gång skreko vildarna, och en stor trädstam
tornade mot dörren, men denna var af starka
o
ekplankor och motstod alla stötar. Ater måste
fienderna vika, sedan varghaglen sårat åtskilliga
bland dem.
Som de nu tyst drogo sig tillbaka, ljöd ett
nytt skri genom den stilla natten. Det var
olika komankernas stridsrop och tycktes komma
nerifrån floden. Monok rusade upp — han hörde
sin stams krigsrop, obekant för de öfriga.
— Det är tako-indianernas stridsrop!
Örn-öga stor krigare! Blekansiktena snart få goda
nyheter, sade indianen.
Komankerna hade också hört detta härskri
och skyndat sig bort för att se, hvad det
blif-vit af deras sårade. De trodde, att de hade
alla sina fiender innanför husets väggar, men
märkte nu, att det också måste vara några
utanför. Snart nådde de sitt läger vid floden, men
— hvilken syn fingo de ej skåda! Alla de
sårade och sjuka funno de nu döda och
skalpe-rade, alla deras hästar voro skjutna genom
hjärtat och det med pilar, som voro tagna ur deras
egna krigares koger! En sådan olycka hade ald-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
