Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligen att de hvita männen, om de — såsom
antagligt var — nn ämnade förfölja dem, skulle ge
sig af uppåt floden i den tanke, att de
misströstande fienderna snarast möjligt skulle uppsöka
sitt hem. När så Ellensro blifvit öfvergifvet
af sina försvarare, skulle komankerna skynda
dit och ödelägga det, medan deras hvita fiender
förgäfves sökte deras spår i orätt riktning.
Denna plan funno alla krigarna vara väl
uttänkt. De män, som blifvit sårade vid sista
öfverfallet, lades ned i båtarna, och i dessa
togo därjämte så många krigare plats, som
kanoterna kunde bära, medan de andra simmade
bakefter. Så gledo de flera timmar nedför
floden, i det de friska växelvis simmade eller
hvi-lade sig i båtarna. Slutligen nådde de fram till
en djup bukt, som Gula Vargen fann
lämplig till rastställe. De lämnade därför flodfårans
midt och gingo i land. Här sköts villebråd,
och friska såväl som sjuka styrkte sig med mat
och hvila.
Under det komankerna på detta sätt
rufva-de på nya hämdplaner, var allt lust och fröjd
på Ellensro. Strax efter det tako-indianernas
krigsrop hade hörts och komankerna i
brådskande hast dragit bort, knackade det på husets dörr.
Denna öppnades, och Örnöga trädde in — denna
gång utan att dölja sina förskräckliga segertec-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
