Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En rådplägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han yar flera år yngre än svågern och hade
alltid underordnat sig hans åsikter.
— Men, mina kära, snälla vänner! utropade
den liflige Tornton. Här är inte alls fråga om
hvad ni tycker om eller inte — här gäller det
hvad ni bör göra för att rädda ert eget lif. Du,
Millar, har i din ungdom bara skjutit bufflar
och antiloper och har nu i många år lefvat här
som en fredlig nybyggare, men jag har varit
vida mer ute bland de fientliga stammarna, så
ung jag är. Det anstår mig kanske inte att
uttrycka mig så bestämdt gent emot er två, som
äro äldre, men jag är i detta afseende äldre
jägare än ni. Och jag säger och säger det en
gång till: ni skall och måste gå på den
människojakten — annars ären I förlorade och
kun-nen lika gärna packa in och flytta till staden
med detsamma. Du kommer helt säkert icke
att på gamla dagar trifvas i staden, John Millar.
— Nej, himlen bevare mig! sade Millar
ängslig. Jag skulle dö af saknad efter de gröna
skogarna — nej, nej, det kan alls icke bli tal
om något sådant.
— Godt. Men då finns det endast ett
medel, om du icke själf vill bli skjuten och
skal-perad, sedan du sett ditt hus brinna — du
måste ut efter de eländiga rödskinnen och det
utan att förlora en enda timme. Jag ser nog,
Gula Vargen. 2 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
